Såg på programmet ikväll… där var en kille, en mjukvaruprogrammerare som sjöng sig rakt ut ur provsjungningen direkt pga hans horribla insats… men som i beteendet var PRECIS som den killen jag var personlig assistent för en gång i tiden. Dvs en person med autistiska störningar. Uppenbarligen inte så grava som han jag jobbade för, men jag kände igen ticsen och beteendet direkt, en besatthet, ett fokus vid detaljer, tysthet, noll förmåga att känna igen det sociala spelets regler, noll riktig självinsikt, stirrande manisk blick… som juryn sa: Det där var läskigt dåligt. Riktig Columbine High-typ.
Personlig dagbokMarch 6, 2007 10:44 pm
1 Comment »
The URI to TrackBack this entry is: http://konsekvens.blogsome.com/2007/03/06/american-idol/trackback/
RSS feed for comments on this post.
Leave a comment
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>

….många får dessutom aldrig någon ärlig kommentar.
De kanske frågar morsan och de närmsta vännerna om vad de tycker om ens musik/sång. Dessa svarar korrekt och oärligt “Fint, min son” el. dyl.
Trodde först att mjukvaru-kandidaten skojade, att det var ett student-prank/nolleuppdrag, men du har rätt, aspergers syndrom/lättautism o massor med fjäsk från omgivningen var nog orsakerna.
Comment by z — March 7, 2007 @ 2:35 pm